Jag slog upp ögonen. Min blick fastnade vid en av de tolv lampor som hänger i taket. Jag rörde sakta på kroppen. Vickade lite på fötterna. Drog handflatorna längs med mattan jag låg på. Först då kände jag att jag hade tårar i ögonen.
Jag torkade sakta bort dem. Förstod inte varför de plötsligt fanns där. Jag hade ju bara slumrat till under avslappningen på yogan. Och jag hade på den korta stunden hunnit drömma om att jag träffade en gammal kompis från skolan. Som tydligen ville ge mig någon slags present.
Men jag fick aldrig veta vad det var i presenten. För jag vaknade av yogainstruktörens röst. Och av någon anledning så hade jag tårar i ögonen. ”Men herregud. Började jag gråta i sömnen för att jag inte hann se vad det var i presenten eller” tänkte jag.
Och det spelar egentligen ingen roll. Jag kommer förmodligen aldrig få reda på det. För jag vet ju att jag inte har något att gråta för just nu. I grund och botten är jag väldigt glad. Och väldigt lycklig. Och då behöver man minsann inte gråta över någon present.
Så enkelt var det med det.
Allra helst vill man ju vinna en Guldbagge. 
Jag läste att det var tårta på en yogamatta och undrade när du skulle få tårtan 🙂