En god morgon

Han hade inte vaknat än. Han hade sparkat av sig täcket och jag såg hur hans mage sakta rörde sig för varje andetag han tog. Hans andetag låg långt ner i magen. Och de gjorde mig rofylld.

Hans huvud låg tungt på huvudkudden. Samma huvudkudde som vi hade haft en diskussion om kvällen innan. ”Jag vill sova på din kudde. Den är liksom skönast. Snälla?” Och dem orden gjorde alltså att hans huvud nu vilade på min huvudkudde. Och jag ville inte att ögonblicket skulle ta slut.

Jag drog försiktigt mina fingertoppar på hans arm. Ritade planlöst ett mönster. Jag ville inte väcka honom, men visste att jag snart var tvungen att göra just det.

”Hej, jag heter Rusmusen. Det är jag som är husmusen” pep jag. Som om jag faktiskt var en liten mus. Ingen reaktion. Han andades om möjligt ännu tyngre nu. Som om han var inne i en dröm som han aldrig ville vakna ifrån.

Jag strök min hand på hans lena kind. Jag log lite av tanken på hans ansiktsuttryck när han vid ett tillfälle insåg att han en dag skulle få skägg. ”Är du allvarlig? Hur mycket hår ska det sitta på kroppen egentligen?” Och hur vi sen hade skrattat så att vi fick ont i magen åt hans reaktion.

Jag upprepade återigen mina ord. Flera gånger. Pep som en liten mus. Jag låg så nära honom nu att mina andetag landade rakt på hans näsa. Han började le. Sakta spred sig leendet över hela ansiktet. Letade sig ner i magen. Och man såg att snart skulle leendet förvandlas till ett skratt. Ett sånt där skratt som känns i exakt hela kroppen. Allra helst i magen.

Jag kände hans skratt mot min kind. Han öppnade ögonen. Log med hela ansiktet. ”Godmorgon min mamma” sa han. Vi låg en liten stund och tittade på varandra. Och sen började vi skratta.

Det finns många ögonblick jag är tacksam för. Ögonblick då jag älskar min son, om möjligt, lite mer. Det här är ett av dem. Jag hade dock inte planerat att en husmus skulle väcka honom. Nästa gång kanske det blir en elefant.

Vad vet jag.

Annonser

One thought on “En god morgon

  1. Så vackert att jag sitter alldeles tårögd här på min nya soffa som inte får plats där den ska stå. Du är fantastisk Mita. Och det är Rasmusen också! Kramar till er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s