Ett

”Ett inlägg. Varje dag. I 100 dagar. Herregud.” Och nu är dagen här. Jag har skrivit varje dag i 100 dagar. I 100 dagar har jag suttit uppkrupen i en soffa. Eller sittandes på en köksstol. Och skrivit ord som funnits inom mig. Men som aldrig kommit ut i skrift.

Och jag hade ingen tanke på vad jag ville skriva om. Hade ingen plan tajmad och klar in i minsta detalj. Utan jag lät bara orden komma. Och det har de gjort. Som rinnande vatten. Faktum är att det finns ord kvar. Ord som jag kommer att skriva. (Men kanske inte varje dag.)

Och jag skulle vilja passa på att tacka alla fantastiska människor som läst mina ord. Som kommenterat. Gillat. Och kommit fram och spontant sagt ”jag gillar verkligen det du skriver.” Det har betytt obeskrivligt mycket. Så mycket att jag helt ärligt sitter här alldeles tårögd. På riktigt.

Och givetvis finns det dem jag skulle vilja tacka lite extra mycket. Jonas Larsson. De här inläggen hade aldrig skrivits om du inte hade peppat mig till att haka på den här bloggutmaningen. Du har också inspirerat till många av mina inlägg. Tack för att du är du.

Vill tacka hela min familj. Mamma, pappa, Maria, Micke, Marcus och Matte. Utan er hade det inte blivit så många inlägg. Herregud vad det finns minnen. Och fler ska det bli. Ni är fantastiska.

Och sist, men inte minst, vill jag tacka min son. Jag älskar dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s