En låda av glas

Förlåt. Men jag var hungrig. Lite trött. Och ville helt enkelt bara hem. Jag älskar när du får spontana infall. Men just då var jag kanske inte på mitt bästa humör. I allafall inte till en början.

Och att du stannar mitt i vägen. Och låtsas som att du är inlåst i en låda av glas. Och liksom drar händerna mot en osynlig vägg. Som en pantomimare. Och ropar ”HJÄLP! Jag kan inte komma ut! Rädda mig den som kan!” Och att folk tittar på dig. Och undrar vad du håller på med. Och du håller pokerface. Det är på riktigt roligt.

Jag insåg det sen när jag suckandes gått en bit. Och vände mig om. Såg dig stå en bra bit bort. Med händerna tryckta mot den osynliga väggen. Och när du drog dina händer mot det osynliga taket. Och ropade ”Ska du bara lämna mig här i glaslådan alltså?” med darr på rösten.

Då log jag. Både inuti och utanpå. Att jag var hungrig och lite trött var som bortblåst. Du lyckades vända den där motvinden jag hade i ansiktet just då. Du är fantastisk. Jag visste det innan. Men jag insåg att du verkligen är HELT fantastisk.

Och jag vill såhär i efterhand be om ursäkt till den dam som kom cyklandes förbi mig och blev lite rädd när jag plötsligt ropade ”Kicka det hårdaste du kan mot väggen så kommer du ut!”.

Förlåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s