Vuxna människor

”Är du snäll och sänker lite? Han som sjunger låter väldigt arg.” Nu är det officiellt. Jag är vuxen. Orkar inte höra på nån kille som sjunger sitt argaste. I ett tempo jag inte ens kan klappa takten till.

Och jag kan tänka mig att det var såhär mamma kände sig när hon bad mig och min syster sänka volymen när vi dansade till GES. Förutom att man faktiskt kan klappa takten till Orups stämma. Och sidsteppa i takt på stället.

”Men alltså allvarligt, tror han på det där själv eller liksom?!” Fnittrande tonårstjejer. Som tuggar tuggummi. Och slänger med håret. Och sen skrattar de sådär högt. Nästan i falsett. Så att skrattet går in i trumhinnan. Då vill man köra upp ett par öronproppar. Helst innan de började fnittra.

Och jag hör ju hur jag låter nu. Som en vuxen. Som en sån där vuxen som äter glass med pappret runt glasspinnen. Ifall glassen skulle smälta så är fingrarna safe. Om inte så finns det ju alltid en Savett i väskan. OBS! Jag äter varken glass med papper runt glasspinnen. Eller har Savett i väskan. Det var ett exempel.

Däremot klarar jag inte av att lyssna på musik som jag inte kan klappa takten till. Där han som sjunger låter väldigt arg. Som om han skulle vilja klappa till mig. Väldigt hårt. I otakt.

Det är då ett som är säkert.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s