Run a mile in my shoes

Jag tog inte ens av mig skorna. Slängde jackan på bänken i hallen. Gick med stora steg fram till bordet där kartongen stod. Öppnade sakta. Och där låg de. Mina nya löparskor.

Jag provade dem. Gick runt med dem i lägenheten. Hoppade lite på stället. Och tog ett varv i vardagsrummet och in i köket. Sprang in i sovrummet. Och gjorde en kullerbytta på sängen. Ut i vardagsrummet igen. Och slängde en rockring runt halsen. Så nära en segerkrans man kan komma.

Och jag kan inte med ord beskriva hur glad min högra stortå är över att äntligen få kunna röra sig någorlunda fritt i skon. Det är liksom där skon klämmer. Framme vid höger stortå. Och nu är det slut med det.

Och imorgon ska jag springa med dem för första gången. De ska få uppleva sin allra första löptur. Och jag ska visa dem hur det känns att springa med mig. Springa med mig när jag jonglerar med skokartongen för att inte få kramp i armarna.

För jag hade ju inte tänkt ha dem på fötterna när jag springer. Jag kan ju råka springa i en vattenpöl. Eller i hundbajs. Eller råka trampa på en skalbagge. Eller råka springa i en sån där geggig lera. Då kan de ju bli smutsiga. Herregud.

20130409-214912.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s