Berit, Bodil och en brun manchestervagn

Jag minns att jag, min syster och min storebror hade slagit vad. Och min storebror vann. Minns att jag för en mikrosekund blev besviken och fick nästan en tår i ögat. Men den känslan försvann när jag förstod att det faktiskt inte spelade någon roll.

För innerst inne var jag ju väldigt glad. Och väldigt förväntansfull. Och dessutom skulle det komma två. Två små. Minns att jag ville sätta mig i bilen direkt för att möta dem. Möta de som skulle få resten av familjens uppmärksamhet en lång tid framöver.

Jag hade hoppats på en tjej och en kille. Men det kom två killar. Marcus och Mathias fick de heta. Eller Berit och Bodil som jag och min syster kallade dem vid ett tillfälle när de blev lite äldre.

Minns första gången jag fick dra barnvagnen helt själv runt kvarteret. Jag har nog aldrig varit så stolt i hela mitt liv. Eller jo. Men jag var väldigt stolt iallafall. Och barnvagnen var brun. I manchestertyg. Väldigt 1985.

Och idag fyller de små krabaterna 28 år. Och de är inte så små längre. De är både starkare och längre än jag. Och har körkort och ICA-kort. Och detta är mitt sätt att säga ”Grattis, Berit och Bodil”.

Och kommentarer på min och min systers frisyr undanbedes vänligen. Men bestämt.

20130404-204259.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s