Ett litet löfte

”Jag känner glädje ända in i benmärgen av den här människan” tänkte jag. Men jag sa aldrig orden. Något annat kom emellan. Jag fortsatte med det jag höll på med. Som om det var mycket viktigare än att tala om för någon jag verkligen uppskattar att ”bara så du vet så blir jag glad i din närhet”

Och det där händer ibland. Jag kan tänka tanken att någon skrivit en fin text, gjort mig glad på något sätt eller helt enkelt bara är fin i håret. Men jag säger det inte.

Jag kan komma på i efterhand att jag kanske skulle ha sagt nåt. Tänker att jag verkligen ska säga det. Men så kommer det något annat emellan, som att vika tvätt eller nåt, och sen glöms det bort. Igen.

Och det här ska det bli ändring på. Jag lovar härmed att säga de där fina orden som kommer upp i mitt huvud. På en gång. Tänker inte vika tvätt istället. Tvätthögen får vänta. Punkt.

För vad kan vara viktigare än att se de man har i sin närhet. Vare sig man känner dem eller inte. Och vad kan vara viktigare än att tala om att ”jag uppskattar dig” eller ”du klär i rött” till någon som behöver höra det. Inte är det att vika tvätt iallafall.

Och det här är mitt sätt att tacka dig Josefine. Tacka dig för att du skickade de där fina orden. Du vek inte tvätt istället. Och det ska du ha tack för. För just dina ord träffade mig rakt i hjärtat. Och jag blev glad. Ända in i benmärgen.

Annonser

One thought on “Ett litet löfte

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s