Satans helvetes jävla skit

Jag hade mensvärken från hell. Smärtan strålade ner i benen. Och för varje steg jag tog så ville jag lägga mig i fosterställning. Och där skulle jag ligga tills smärtan var borta. Alternativt gå in på närmaste Apotek. Slänga Alvedon och Ipren på disken med ett ”De här funkar ju inte! Ge mig nåt som funkar! På studs!”

Men det gjorde jag inte. Jag hade redan innan mensvärken från hell dök upp bestämt att jag skulle springa idag. Och att ändra sig var det tydligen inte tal om. ”Det kan ju iallafall inte bli värre” muttrade jag inom mig.

Jag började gå i rask takt. För varje steg jag tog så svor jag tyst för mig själv. Satan vad ont det gjorde. Jag höjde musiken lite. Försökte ignorera smärtan med att ha blicken vid horisonten och tänka på annat. Fötterna ville lyfta från marken något mer och jag satte iväg.

”Hur var det nu Magnus och Brasse sjöng?” tänkte jag. Försökte minnas den där Svordomsvisan. Insåg att det var helt omöjligt att lära sig den. Iallafall just nu. Så jag började svära lite på måfå inom mig istället. Tänkte saker som egentligen bara skulle få sägas i garderober. Om de nu ens skulle få sägas.

Solen tog plötsligt min uppmärksamhet och fick mig att tänka på våren. När man inte behöver ta på sig så mycket så att man knappt kan röra sig. Även om man ska svettas in våren så kanske man inte behöver ha vinterkläderna på sig till maj. Lite så tänker jag.

Helt plötsligt hade jag tagit mig runt min uttänkta runda. Smärtan i magen var borta. Och stegen var lätta. Att dessutom solen sken gjorde inte mitt beslut svårare. ”Nämen jag fortsätter väl lite till” tänkte jag. Och satte fart helt utan plan på vart jag skulle springa.

Och när jag var hemma igen så kändes det som att jag vunnit självaste Sthlm Marathon. ”Såhär långt har jag aldrig i hela mitt liv sprungit utan att stanna för att ta några djupa andetag” tänkte jag när jag tittade på telefonen. Och givetvis hade jag tårar i ögonen. Jag är som sagt en känslig själ.

Jag vill också passa på att säga till det äldre paret som jag sprang förbi på den där isgatan där man egentligen skulle gå myrsteg för att inte halka. Jag brukar inte dansa fram på isfläckar i vanliga fall. Det bara blev så. Så ni vet. Men jag tänker att isfläckar blir lite roligare om man dansar fram medan man glider över dem. Prova gärna.

Annonser

One thought on “Satans helvetes jävla skit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s