Ett litet erkännande

Jag hade inte ens hört hela låten först. Hörde bara en bit av refrängen innan jag gick och ställde mig och diskade istället. Kändes inte som att jag skulle ta till mig den här låten alls. Inte ens i närheten.

Men så idag. Jag lyssnade på en spellista jag fått skickat till mig. En spellista med blandade låtar. Alltifrån musik man kanske aldrig i hela sitt liv skulle vilja lyssna på och musik som man aldrig nånsin kan sluta dansa till.

Och då dök den upp. Från ingenstans. Jag kände igen refrängen. Känner knappt igen artisten. Följde aldrig programmet han var med i. När jag tänker efter så tittar jag väldigt lite på tv nuförtiden.

I vilket fall så fick jag upp en känsla medan jag lyssnade. En känsla som gjorde att jag ville stå på ett berg och dansa i solskenet med alla fina människor jag har i min närhet. Och sen skulle vi avsluta med att hoppa rakt ner i havet och surfa på vågorna. Eller nåt.

För jag är tacksam. Och så jädra lycklig. Det var det jag kände när jag hörde låten. Tacksamhet och lycka. Och tydligen vill man dansa på ett berg med fina människor då. Och surfa på vågor.

Och jag erkänner. Ibland tar jag till mig otippade låtar. För vem hade kunnat ana att Robin Stjernberg skulle få mig att känna mig lyckligare än nånsin över livet?

Musikens vägar äro outgrundliga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s