Trumsolo och högskolepoäng

Jag kände så väl igen henne. Kände igen hennes röst. Jag hörde henne prata, men tanken på vart jag träffat denna människa tidigare tog överhanden. Jag kunde inte placera henne. Under hela samtalet kunde jag inte tänka på annat. Och jag såg i hennes ögon att hon försökte placera mig också, men vi lät blicken stanna där. Vi valde att leta i våra minnesarkiv på varsitt håll.

Och som jag letade. Herregud. Jag letade bland folk från högstadiet och gymnasiet. Jag var till och med in i lärarrummet och vände. Jag skummade igenom lokalerna på Folkhögskolan och den där premiärfesten från den där teateruppsättningen jag medverkade i.

Och plötsligt slog jag upp dörren till en av högskolans salar. Och där satt hon. Tillsammans med 15 andra personer. Och jag satt på en stol framför. Min uppgift var att visa hur man agerar när man är utelåst. Utan att säga ett ord.

En konst kan jag meddela. Jag satt på en stol och tittade stup i kvarten på en klocka jag inte hade på armen. Jag skrapade med fötterna i golvet. Tittade ibland åt sidan. Suckade djupt. Jag väntade tydligen på någon som skulle öppna åt mig.

Minns att jag trummade lite med händerna på sidan av stolen. Lite som en trummis som luftspelar inför ett gig. Man diggar visst musik när man är utelåst enligt mig.

Och detta tillsammans med högläsning ur bok, spionlek, sketcher och ”föreställ dig att du är ett djur” gav mig 5 hp i Scenisk framställning. Och vad jag ska ha dessa högskolepoäng till har jag ingen aning om. Kanske kan fundera på det om jag nån gång blir utelåst. Och sitter och trummar på mina knän till The Final Countdown.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s