I en himmel nära mig

Jag har inte tänkt så mycket på henne. Det var mest i början. I början kunde jag inte tänka på annat. Allt påminde om henne. Inser att jag nånstans valt att låta tankarna vila. De där tankarna som får tårarna att rinna. Men imorse precis innan jag slog upp ögonen så kom det upp en bild på hennes vackra ansikte.

Hon var vacker i sina rynkor. Det var som att varje rynka noggrant hade placerats i hennes ansikte. Hon hade likadan ögonfärg som jag. Gröna med små inslag av hasselnötsbrun. Hon skrattade alltid sådär hjärtligt. Skrattet kom ifrån magen och spred sig över hela ansiktet. Och hon hade den vackraste aura runt sig.

Hon satt nästan alltid i sin gungstol. Den med långa medar. Så långa att man nästan slog runt när man satt i den. Hon sjöng ofta. Sånger jag inte förstod texten till. Men det gjorde inget. Hennes vackra röst träffade mig rakt i hjärtat ändå.

Vi förstod inte alltid varandra. Vi pratade inte samma språk. Men nånstans så förstod vi varandra ändå. Hjärtat har ett eget språk. Ett språk som alla förstår.

Jag saknar dig, mormor. Vet att du sitter i en gungstol i en himmel nära mig. Och jag vet att du ler nu. Du vet att dina böner har blivit hörda. Är tacksam för att du bett dem. Och jag vet att jag inte sa det tillräckligt ofta, men jag vet att du vet att jag älskar dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s