Fablernas värld

Jag visste att den här dagen skulle komma. Dagen då jag sätter ner foten och bestämt säger ”nu får det väl ändå vara nog”. Jag är 35 år. Har liksom hållit tyst i 22 år. Och nu kan jag inte vara tyst längre.

Jag vaknade inatt. Vaknade och hade en fruktansvärd smärta i magen. Smärtan strålade ner i benen och när jag försökte vända mig så gjorde det ännu ondare. Tanken på att ens kliva upp och ta värktablett gjorde mig gråtfärdig. Jag försökte därför somna om. Försökte ignorera smärtan och la mig i fosterställning. Försökte dra upp mina knän så nära magen som möjligt. Till sist låg jag nästan som en fällkniv. Tills jag fick kramp i ena benet och var tvungen att räta ut mig. Insåg att smärtan hade vunnit och jag rullade ur sängen för att gå upp och ta en värktablett.

Jag stod framför badrumsspegeln. Med tårar i ögonen. Och en smärta i magen som strålade ner i mina ben. En smärta som gjorde att jag ville springa till Narnia och fightas vid Aslans sida med det största svärd man kan tänka sig. Då började jag be till Gud. En vädjande bön som hade varit på mina bara knän om det inte vore för den där jädra smärtan.

”Nu är det inte roligt längre. Nu får det väl ändå vara nog. Att nån tjej åt nåt äpple från nåt träd och bjöd nån kille är liksom inte en dödssynd. Och att de blev lurade av någon orm låter, no offence, lite som en story ur Fablernas värld.

Att tjejen sen blev bestraffad med att få mens en gång i månaden. Tvingas ibland ha den värsta smärta man kan tänka sig. Och att smärtan sen tusendubblas när hon väl föder barn var väl ändå att ta i. Och att du dessutom kollektivt bestraffar alla kvinnor i hela världen. För alltid. Det är förbjudet. Det står i skollagen. Och du tjatar ju om att man ska lära sig av livet. Så i mina ögon är livet en skola. Tänk på den du, Gud.

För exakt hur roligt är det att några dagar innan mens gå omkring och vara irriterad. Brösten ömmar och man känner att man vill krypa ur skinnet och vänta tills det är över. När väl mensen kommer så tvingas man använda binda eller tampong. Ett himla springande till toaletten fram och tillbaka. Vi ska inte ens prata om när mensen skojar till det och kommer på natten. Och det här med att man helt plötsligt vill äta upp all choklad i hela världen. Och man gråter hejdlöst om ICA har hunnit stänga och knaprar på en gammal pepparkaka från i julas istället.

Så rigga ner den där Dolda kameran nu, Gud. Så jädra Big Brother. Och det programmet varar i 100 dagar. Inte i 100 miljoner år. Eller när Edens lustgård nu fanns. Mycket har jag lärt mig i skolan. Men just det där och liggande stolen har inte riktigt fastnat. Men tänk. Det blev människa av mig ändå. Amen.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s