Huvud, axlar, knän och tår

När jag föddes var jag 53 cm lång och vägde 4050 gram. Och idag är jag 1.80 lång. (1.80 och en halv om vi ska vara petiga. Men när man är lång så avrundar man nedåt.) Och jag är några kilo tyngre. Jag brås på min älskade pappa. Har alltid haft svårt att gå upp i vikt. Och är man längre än genomsnittet och har svårt att gå upp i vikt så får man kämpa för att inte se ut som en galge.

Jag döptes till Margitha Helena Ejdetjärn. Och har haft lika många smeknamn som Zlatan har gjort mål. Maggan, Gittan, Maggie och Mita för att nämna några. Vi ska inte tala om alla ggr jag presenterat mig och fått svaret ”Sa du Margarita? Marita? Margarin?” Prova gärna att presentera er som Margitha Ejdetjärn. På engelska. Sätter en femma på att ni får en rynkad panna och ett ”Eh..” som respons.

Men det smeknamn som jag gillat allra bäst. Som jag till och med valde att börja presentera mig som är Mita. Papper till Skatteverket skickades in för några år sedan för att ändra tilltalsnamn. Jag heter nu alltså, Mita Margitha Helena. Livet har blivit så himla mycket enklare nu.

Har genom åren ofta fått frågan om jag spelar basket. Har svarat ”Nej, men det händer att jag agerar midsommarstång” Ja, jag vet. Jag är lång. Har alltid känt mig som Stig-Helmer i ett par shorts. Och är man lång så har man också större fötter. Annars välter man.

Har aldrig riktigt gillat mina fötter. Min mamma sa en gång att jag hade vackra fötter. Snällt sagt, lilla mamma. Men du är liksom lite programmerad att tycka att mina fötter är det vackraste som skapats på denna jord. Du hade säkert tyckt jag skulle söka till Idol bara för att jag kan texten till Hooked on a feeling.

Det hade väl varit en syn. Jag hade sökt till Idol. Sett ut som Stig-Helmer i ett par shorts. Givetvis stått barfota. Och presenterat mig som Margitha Ejdetjärn. På engelska.

Och i bakgrunden hade Björn Skifs stått och kört sitt Ouga shaka.

Annonser

6 thoughts on “Huvud, axlar, knän och tår

  1. Här du alltid skrivit? Å så självutlämnande? Gillar de å läser varje dag i alla fall 🙂

    • Har inte alltid skrivit. Man kan säga att orden funnits i mitt huvud. Har liksom lagrats där. Första gången jag bloggar. Kul att du gillar det jag skriver!

  2. En grej jag gillar med dina blogginlägg, Mita, är att man aldrig riktigt vet var man ska hamna när man väl läst färdigt.

    Man kan liksom börja i en mysig fåtölj framför en brasa där du berättar en liten historia om din födelse men innan man vet ordet av – eller ens fattar hur man tog sig dit – så står man bredvid Björn Skifs och knäpper med fingrarna medan du sjunger Hooked on a feeling för Laila Bagge.

    Det är kul.

  3. Mita! jag är fast i din blogg. Jag ska egentligen i detta nu sitta och leta upp musikexempel till min föreläsning jag ska hålla på tisdag. Det gör jag inte utan läser dig istället. Jag har ju fattat tidigare att du är en fena på att uttrycka dig; det märks i de få mail jag läst av dig och på twitter.

    Min första fiollärare hette Margitha, tyckte då som sjuåring att hon hade ett av de vackraste namnen jag hört. Uppfattade henne som lång (hon hade alltid klackar) men jag var enormt liten för ser jag henne idag är hon väldigt kort.

    Som sagt, du är en fena på att skriva. Fortsätt med det.
    Kram j

    • Tack för fina ord. Du är alltid så himla gullig. På riktigt. Glad att du gillar det du läser och ber om ursäkt att du fastnade och inte kunde göra annat. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s